Metoden med betongplatta på mark kom till Sverige från USA under 50 talet som ett enklare sätt att grundlägga. I USA hade det fungerat ganska bra med denna konstruktion på grund av ett gynnsammare klimat och annan jordmån. I Sverige visade det sig var större problem. Med vår jordmån och vårt klimat visade det sig att fuktvandringen från betongen in i träkonstruktioner, såsom syll, i fastigheten blir omfattande. I vissa fall placerades det även spikreglar i betongen för att kunna fästa ett övergolv samt isolera plattan från ovansidan. Dessa angreps snabbt och genererade lukt, mögel och röta.

Dagens konstruktion av platta på mark är avsevärt säkrare när den utförs på rätt sätt. Idag isolerar man mot marken innan man gjuter plattan. Man gjuter i regel in vattenburen golvvärme i plattan vilket ger en vettig värmeekonomi.

Baksidan på de moderna betongplattorna är att de inte längre är någon billig lösning samt att de är en oflexibel lösning.

Ex.Vill man göra om i köket och avser att flytta avlopp och vatten så kräver det mycket stora arbetsinsatser. En annan risk med platta är om man får en vattenläcka ifrån ex en diskmaskin. Denna läcka skulle med en källare eller krypgrund ha begränsats till ett mindre område då vattnet kan ta sig genom konstruktionen. Med en modern platta så har vattnet ingenstans att ta vägen och risken är att det sprider sig över ett större område med en större sanering med avfuktning som följd.