När jag i våras skrev mitt inlägg om upphovsrätten, så kom jag också in på patentfrågan. Jag skrev då:
“Patent fungerar fortfarande väl inom vissa sektorer. Det är t ex svårt att tänka sig en livskraftig läkemedelsindustri utan att läkemedelsbolagen får de där sju till tio åren av ensamrätt, efter det att forskning, utveckling och klinisk prövning har avslutats. Ingen skulle vilja investera miljarder i ett läkemedel om det så fort det visat sig framgångsrikt skulle dyka upp lågpriskopior som kan sätta pris efter sin produktionskostnad utan hänsyn till utvecklingskostnader.”
I diskussionen efteråt var det någon som påpekade att det var väl inte så konstigt att en uppfinnare var mot upphovsrätt, men försvarade patentsystemet. Nu är mina ställningstaganden inom immaterialrätten, som de som verkligen läst mina tidigare inlägg vet, inte riktigt så enkla eller baserade på egennytta.
I kommentarerna efter mina tidigare inlägg uppstod många diskussionsspår; t ex om skyddstider, om läkemedelspatent och om möjligheterna att ta ett samlat grepp om immaterialrätten. De som följde dessa diskussioner vet att jag inte bara är kritisk till upphovsrätten utan även har reservationer mot delar av patenträtten. Samtidigt är jag övertygad om att någon form av skydd för såväl konstnärliga verk som uppfinningar behövs: Frågan är inte svart eller vit. När det gäller såväl upphovsrätt som patentsystem handlar det om att det behövs reformer och inte ett fullständigt avskaffande.
En bra och nyanserad diskussion är därför viktig!
Diskussionen har startat
På Infallsvinkel läser jag - under den uppmärksamhetsskapande rubriken “Piratpartiets haveri i patentfrågan” – att Piratpartiet borde ändra sitt principprogram och moderera sin ståndpunkt i patentfrågan. Partiet borde kräva reformer av patentsystemet istället för att vilja riva det. Det är lätt att hålla med.
Överhuvudtaget har patent varit på tapeten i bloggosfären och särskilt inom piratpartiet på sistone. Glädjande!
Röster i debatten
OlofB skriver eftertänksamt, och ifrågasätter å ena sidan om det verkligen är bra och nödvändigt att skrota patentsystemet. Å andra sidan tar upp några exempel på hur vansinnigt patentsystemet kan fungera, vilket är fullständigt sant.
Johanna Nylander påtalar i en kort och koncis artikel risken för kommande mjukvarupatent i samband med harmoniseringen av de europeiska patentlagarna. Det är en reell och obehaglig risk. Mjukvarupatent riskerar att föröda kreativiteten i en hel bransch i det att de låser lösningar i 20 år när en produktlivcykel räknas i månader. För 20 år sedan fanns inte world wide web. Vi har kommit dit vi är i mycket för att andra sett hur man kan göra något bättre och sedan gjort det. Mjukvarupatent ökar bara affärsrisken (det blir i praktiken omöjligt att verifiera att en ny mjukvara inte skulle göra intrång på den mängd patent som redan finns i USA och snart kanske även inom hela Europa). Samtidigt tillför patent ingenting: kostnaderna för att utveckla ny kod är så låg att att den blir utvecklad utan hjälp av ett patentinstitut.
Prärietankar har skrivit en hel del om patent. Frågan är en av de centrala som får honom att ifrågasätta Piratpartiet. Han försvarar medicinpatenten, och försöker förklara vad de innebär för de som är involverade. Han försvarar patenten bland annat mot:
Amelia Andersdotter, som är starkt kritisk till medicinpatentens värde, går i polemik mot Prärietankars inlägg. Som framgick av vårens artiklar anser jag just medicinpatent vara ett område där det är befogat med en monopoltid i utbyte mot publicering. Dels för att öka spridningen och dels för att motivera utvecklingskostnaderna.
Sagor från livbåten, Marcus Fridholm går på linjen att det som behövs är reform, inte avskaffande, men som också påpekar att patent är ett ingrepp i marknaden. Ungefär samma sak som jag själv anser.
Inte så enkelt som att a ger b
Min egen inställning till patentsystemet är klart kluven. Å ena sidan har patentsystemet i praktiken blivit en slags kartell, där storföretag i kraft av patentportföljer och advokater håller undan små uppstickare. En sådan utveckling betyder att patentsystemet till slut inte ens är bra för oss uppfinnare. Vi hamnar i svårbedömda affärsrisker på grund av risken för att inkräkta på något patent och fastna i någon av de patentmattor som byggs upp. Inom många utvecklingssektorer är mängden aktuella patent så omfattande att de enda som kan delta i utvecklingen av nya innovationer är de stora företagen. Små uppstickare utan egna stora patentportföljer, har svårt att delta i det korslicensierande som ligger bakom nästan alla nya produkter – de blir inte ens inbjudna till förhandlingsbordet.
I många fall är det bättre att skydda sina idéer genom sekretess och genom att investera i sitt varumärke än genom att patentera dem. Om vi ser patentsystemets uppgift som att säkerställa innovation, utveckling och spridning genom öppenhet och ekonomiska incitament för uppfinnarna, så är det knappast ett gott betyg för systemet att det kan kännas mindre riskfyllt att hemlighålla sina innovationer än att patentera dem.
Samtidigt är patentsystemet faktiskt ett bra verktyg, kanske det enda, som kan motivera dyr forskning och utveckling. Utan möjligheten att få en tidsbegränsad ensamrätt skulle det bli svårt att få fram det kapital som krävs för långa och dyra utvecklingsprojekt.
Men man måste våga ifrågasätta om det alltid ger den önskade effekten. Får vi verkligen en snabbare teknisk utveckling tack vare patenten? Har de miljontals patenten inom telekom- och dataområdet verkligen bidragit till en snabbare utveckling? Hade inte företagen ändå tvingats driva utvecklingen framåt, av det enkla skälet att en två år gammal produkt är en död produkt i en bransch som kännetecknas av så korta produktlivscykler?
Det är en svår fråga att reda ut inom vilka områden som patent gör nytta; hur långa skyddstider som är optimala, för att inte tala om hur man ska begränsa patentsystemets negativa bieffekter. Vad jag säkert vet är att det i dagens läge är orimligt att smygvägen eller på annat sätt utöka omfånget för patenten. Jag vill inte se patent på affärsmetoder, mjukvaror eller DNA. Vad vi behöver är istället en reformering av skyddstiderna. I snabbrörliga branscher bör dessa inte vara mer än några år. I branscher där kopior är lätta att framställa och där utvecklingskostnaderna är höga, som medicin och kemi t ex, bör skyddstiderna vara längre. Inom just medicin tycker jag faktiskt att skyddstiderna snarare är för korta än för långa.
De flesta antar ryggradsmässigt att en innovatör som jag är för omfattande patentskydd och långa skyddstider, men det är bara för att de inte ser den andra eggen på detta tvåeggade svärd. Mitt eget patent skyddar mig själv, men om jag skulle behöva licensiera in 1000 patent för att få ut min egen produkt på marknaden så hade jag kanske hellre varit utan eget skydd. Det ligger ett egenvärde i att hålla antalet aktiva patent nere eftersom mängden patent i sig självt utgör ett problem för nyskapande. Vi har sett patenttiderna förlängas och antalet sökta patent mångdubblas under senare år. Det påkallar en motreaktion från samhället om vi inte skall dränkas i fragmenterade monopol, där ingen har kraft att skapa men många har kraft att stoppa andra från att skapa.
Patentsystemet är i behov av reformer, inte av expansion men heller inte skrotning.
Intressant?Läs även andras inlägg om: immaterialrätt, mjukvarupatent, patent, patentreform, piratpartiet.
Bloggtaggar: immaterialrätt, mjukvarupatent, patent, patentreform, piratpartiet
Hej Rikard!
Ja visst är det kul att en så avancerad diskussion som patentsystem kan föras hejvilt i den multitud som är bloggosfären!
Funderar dock på om det skulle gå att “samla ihopa” diskussionen på något sätt. Det känns som många debattörer bara “tuggar på” med samma gamla argument. Inget händer.
Vad vi alla behövt hade varit en Wikipedia för patent! Där skulle alla med login kunna bygga upp kunskap med länkar till olika diskussioner i bloggosfären mm.
Tror du det är en bra idé?
Tack för ännu ett välskrivet inlägg. Jag instämmer i allt som du skriver.
Har du förresten några egna funderingar runt hur det kommer sig att tex. mjukvarupatent kommer upp på den politiska dagordningen trots att vi utvecklare egentligen inte vill ha dem?
Vad gäller läkemedelspatenten så är det som jag förstår det så att den senare tidens uppstramning av apotekens och läkarnas rutiner gör det svårare för läkare att förskriva tidigare patenterade läkemedel för vilka det nu finns billigare generika. Tidigare kunde läkemedelsföretag tjäna pengar på sina patent även efter att de hade gått ut eftersom läkare fortsatta att skriva ut de mediciner som de var vana vid (och för vilka läkemedelsföretagen även kunde bistå med värdefulla upplysningar och råd). Uppstramningen leder, om jag förstått det rätt, till att läkemedelsföretagen snabbare förlorar värdet av sin marknadsposition. Det skulle kanske kunna liknas vid en förkortning av patenttiden. Det kan vara så att man sparar skattepengar i korta loppet, men det finns kanske också behov av att se vad det leder till i det längre loppet.
Jag är glad att Johanna Nylander lyfter fram de här farhågorna om mjukvarupatent i samband med att regeringen nu till höstens ordförandeskap säger sig prioritera frågan om EU-patent. Jag tycker dock att hon hamnar litet fel när hon talar om patenträtt på “ettor och nollor” och “kodsträngar”. Dessa skyddas ju av upphovsrätten. Det är ju idéerna, metoderna och algoritmerna som skulle omfattas av mjukvarupatent, och det är i min mening ännu allvarligare.
Re olofb,
nja, jag tror iofs att det kan vara bra med en aggregerad form av argumentation mot mjukvaru/gen/affärsmetodpatent, men då knappast som diskussionsforum utan som en partsinlaga. Bäst lämpad att göra det är förmodligen någon konstellation inom piratpartiet, eftersom det är på den planhalvan som den intressanta spännvidden finns. Inom andra partier verkar det inte ens finnas en probleminsikt och absolut ingen intellektuell diskussion.
Re Tor,
jag tror att mjukvarupatent kommer upp av samma skäl som en förlängning av upphovsrättstiden: starka lobbyister. Ett litet fåtal har mycket att vinna och dessa har starkare skäl att betala lobbyister än de många som förlorar litet grann.
Jag håller med om att generikaindustrin sätter press på lönsamheten, men det är ju i sig självt bara bra. Det leder kanske i sin tur till att lönsamheten för läkemedelsbolagen som betalar den dyra vägen från forskningsfrö till godkänd och såld produkt kanske måste stärkas. Jag tycker dock att frågan om förlängning av medicinpatenttiden är mindre akut. Mer akut är frågan om hur vi skall hantera en situation där antalet aktiva patent tiodubblats.
Jag håller också med dig om Johannas ordval, att det är lite olyckligt. Fast jag tolkade henne annorlunda, jag tror faktiskt att hon avser metoder, idéer och algoritmer, men det kanske hon skall få förklara själv
Det finns ytterligare en aspekt av patent, och särskilt mjukvarupatent, som jag inte berörde. Det gäller att det bara är stora bolag som har råd att försvara sig, vilket gör det till ett skydd av storföretag utan motsvarande skydd av små innovativa företag. Sedan kan man på goda grunder undra vad som är så dyrt med att utveckla dessa metoder, idéer och algortimer att det skulle motivera en monopolsituation. Jag kan inte se någonting som går att jämföra med t ex läkemedelsföretagens investeringar.
“Min egen inställning till patentsystemet är klart kluven. Å ena sidan har patentsystemet i praktiken blivit en slags kartell, där storföretag i kraft av patentportföljer och advokater håller undan små uppstickare. En sådan utveckling betyder att patentsystemet till slut inte ens är bra för oss uppfinnare. Vi hamnar i svårbedömda affärsrisker på grund av risken för att inkräkta på något patent och fastna i någon av de patentmattor som byggs upp. Inom många utvecklingssektorer är mängden aktuella patent så omfattande att de enda som kan delta i utvecklingen av nya innovationer är de stora företagen. Små uppstickare utan egna stora patentportföljer, har svårt att delta i det korslicensierande som ligger bakom nästan alla nya produkter – de blir inte ens inbjudna till förhandlingsbordet.”
Kan inte förstå detta påstående om patentmattor och hämmande storföretag. Spelplanen se inte ut så
1. Av dessa Sveriges mest lovande 33 teknikföretag är 27 (82%) Patentberoende och skall förbjudas enligt PP och finns inte och är en myt enligt Christian!
2. Av resterande 6 bolag som överlever partiprogrammet synes 2 (6%) ha skyddat sig bakom algoritmer, som ju är datasektorns eget patent och som får vara kvar. Ett företag har eventuellt både algoritm och patent. Ett verkar vara rent konsultbolag
3. Det finns inget starkt samband mellan just antalet patent och mängden riskapital som vissa har hävdat i debatten. Patent(uppfinnings)kvaliteten verkar vara avgörande
se forum.piratpartiet.se/Topic171399-7-1.aspx
Dessa våra mest lovande teknikbolag från varierande områden tycks inte hämmade. Varför räknas inte detta? En överväldigande del av vår värld är inte IT och telekom.
@rutros,
patent är ju inte till för att skydda företag utan för att uppmuntra till allmännyttig utveckling. Jag undrar om du inte fastnat litet i den falska dikotomin för/emot patent. Man kan ju diskutera utformningen av patentsystemet utan att vara emot patent som fenomen.
Av den artikel som du hämtar din information ifrån att döma verkar det bara vara företaget som utvecklat en video-codec som skulle kunna vara intresserat av att få mjukvarupatent och jag är inte övertygad om att det skulle ligga i samhällets intresse att dela ut det. Eftersom bättre videokompression kan spara bandbredd och bandbredd kostar så tror jag att det ändå skulle finnas en investeringsvilja i bättre kompressionsalgoritmer. Och även om det finns enstaka tillämpningar där man kan tycka att patenträtt vore motiverat så skulle ett införande av mjukvarupatent ställa till problem på så många andra områden. Förespråkar du ett införande av mjukvarupatent?
Artikeln som du citerar behandlar ju annars inte patent, så det är svårt att dra några slutsatser utifrån den.
Rutros,
jag hoppas få tid att komma tillbaks till frågan om hur svårt det är för ett litet företag att skydda sig mot ett stort. Tills dess kanske jag kan få vända på frågan: har du något exempel överhuvud taget på ett litet bolag som lyckats klämma åt ett stort som brutit mot deras patent? Jag förmodar att de finns men mina egna erfarenheter och de jag känner (t ex via uppfinnarföreningen) visar att det är mycket ovanligt. Själv känner jag på rak arm inte till något småbolag som lyckats med den bravaden. Inte ens oerhört välfinansierade och väl stöttade uppfinnare som Håkan Lans lyckas ju försvara sina intressen. Patenthar ett skyddsvärde för ett litet bolag men i praktiken bara gentemot andra småbolag.
[...] Jag ska villigt erkänna att jag dessutom inte är en övertygad patentmotståndare. Jag är mot mjukvarupatent, petent på gener, sättet läkemedelspatent används i tredje världen och de patentmattor som förekommer i t ex telekomindustrin. Men jag känner mig inte tillräckligt påläst för att oreserverat säga nej till patent. Jag tog i och för sig stort intryck av när en vän till mig som försörjer sig som uppfinnare skrev om saken på sin blogg. [...]