Platta på mark är ett modernt namn för en grund som läggs direkt mot mark och används som undergolv i fastigheter utan källare. Från 60-talet och fram till 80-talet byggdes ett stort antal hus med platta på mark. Med tiden visade det sig att en stor del av dessa hus drabbats av fuktproblem som kom från undergolvet.

Man antog att då att golvet ej kunde ha kontakt med marken och att krypgrunder var lösningen på problemet. Det blev bättre men inte riktigt bra, man skyddade nämligen inte krypgrunderna mot sommarkondens.

Platta på mark, källare och krypgrund har gett upphov till fuktskador såsom mögel och röta, i ungefär lika stor omfattning. Flera fall av allergiska reaktioner började dyka upp och begreppet sjuka hus var i och med detta fött.

Det huvudsakliga skälet till att platta på mark inte fungerade tillfredställande var att plattan blev kall i det att isoleringen placerades ovan plattan. Men det fanns också problem med en stor känslighet för brister i dränering och dagvattenavledning. Når vatten plattan sugs det omedelbart upp och det tar lång tid på sig att torka ut. I moderna konstruktioner undviks kondensering mot plattan men problemen med den höga känsligheten för brister i vattenavledningen kvarstår. Felfallen är dock färre än tidigare.

Platta på mark är en oflexibel konstruktion. Det är inte möjligt att t ex höjdjustera en platta efter en marksättning, något som med krypgrund är ganska enkelt. Det är också svårt att reparera t ex ingjuten golvvärme eller att flytta en toalett. Omfattningen av vattenskador tenderar också att vara större eftersom plattan torkar så långsamt. 

Inåtriktad ångvandring från marken.

En platta på mark kan liknas med ett lock som läggs direkt på marken. Den naturliga avdunstningen från marken hindras och den fuktiga luften under plattan i ett singellager blir mättad med vatten ånga. Då betongplatta gjuts direkt på singel eller makadam blir luftens relativa fuktighet närmare 100 %, hela vägen upp till ovansidan av betongplattan.

Detta skapar ett högre ångtryck från den fuktiga jordluften och blir högre än inomhus. Detta ”trycker” i praktiken upp fuktig markluft genom betongplattan. Detta kallas för inåtriktad ångvandring.

Samma gäller för en nygjuten betongplatta. Uttorkningen av denna kan endast ske uppåt, En tillräcklig uttorkning erhålls således endast i betongplattans övre skikt, eftersom betongplattans undersida vilar på fuktigt grusmaterial. Detta i kombination med att vattenånga i jordluften trycks upp i betongplattan skapar en omfattande fuktrisk. Det riktigt farliga med denna typ av fuktskada är att den tar lång tid och sker långsamt. Det gör det svårt för de flesta att kunna härleda skadan till dessa omständigheter.

kapillärsugning

Betongplattor som gjuts på sandigt grus, sand, mosand, morän, eller lera kommer alltid suga upp mycket fukt från marken. Detta gäller även fyllning mot kantbalkarnas sidor (socklar). Dessa skador kommer då snabbt. Singel och makadam ger avsevärt lägre mängder fukt jämfört med dessa jordarter. Något säkert skydd mot fukt erhålls inte ens med tvättat stenmaterial vid normala tjocklekar på det kapillärbrytande skiktet. En mindre nedsmutsning av materialet förstör hela egenskaperna och materialet är i praktiken förstört.

Bristande dränering

Det är förekommer att fuktskador i platta på mark beror på brister i dräneringen. Då grundläggningsdjupet är litet kommer sällan grundvatten upp till betongens underkant, men med en svag dränering följer nästan alltid att dagvattnet tidvis står högt. Det leder till att plattan snabbt absorberar vatten som sedan tar mycket lång tid att torka ur. Under tiden uppstår ofta fuktskador.

Fukt på grund av ytvatten

Om markytan kring grunden lutas mot plattan kommer kan ytvatten sugas upp av betongen.

Täta skikt på golven

Då fukt alltid måste kunna torka ur från något håll är det en stor risk att använda täta golvmaterial såsom plastmattor, linoliummattor eller plastade trägolv. Framför allt om betongplattan inte är utförd enligt modern byggstandard.

Betongplattan blir då fuktig under övergolvmaterialet. Lim och organiskt material blir vått, vilket leder till fuktproblem och i förlängningen lukt och mögel. Även täta skikt på utsidan av betongplattan skapar problem med uttorkningen. Syllar av trä får ofta höga fuktvärden. Puts på socklar kan frostsprängas av inbunden fukt.

Takavvattning som inte rinner från huset

Ett stuprör som släpper ut vatten en bit över marken kan skapa en grop intill sockeln. Gropen samlar upp vatten som sugs upp av betongen.

En enda av dessa konstruktionsmissar kan var tillräckligt för att skapa ett omfattande fuktproblem med mögel, dålig lukt och kostsamma reparationer som följd.